BHAKTI OCH DAO – En frihetlig artikel om läkekonster

”Lord Ram gave Hanuman a quizzical look and said, ”What are you, a monkey or a man?” Hanuman bowed his head reverently, folded his hands and said, ”When I do not know who I am, I serve You and when I do know who I am, You and I are One”

– Tulsidas, Ramcharitmanas

De Vediska skrifterna kallar vår tidsålder för Kali Yuga. En tid då ljuset i människors hjärtan är som mest dolt för medvetandet. ”Tuffa tider, härliga tider!” som en hårt arbetande vän sa till mig. Nu tolkade jag henne som att det inte var särskilt härligt… men hon ville uppmuntra sig själv att fortsätta framåt. Och visst upplever många människor likt henne en starkt press idag.

Kali Yuga beskrivs som slutet på en cykel där vårt samhälle kollapsar för att ge utrymme åt någonting nytt. Inget negativt i sig men en stor utmaning för alla som bor på jorden. De gamla skrifterna rekommenderar utövandet av Bhakti Yoga under den här tidseran. Bhakti är kärlekens väg. Kärlek och hängivelse framför allt. Det finns många högst personliga och kreativa sätt att praktisera Bhakti på. Traditionellt används sånger och böner på sanskrit för att prisa det som vi upplever som upphöjt. Känslan bakom orden är viktigare än orden i sig.

Bhakti kan också praktiseras genom att tjäna alla levande varelser och se till deras bästa. När jag praktiserar läkekonst gör jag det med inställningen att personen framför mig redan är fulländat. Även om det finns smärta, stelhet, stagnationer och stress i det organiska systemet finns där också en inneboende kunskap om hur allt detta kan transformeras tillbaka till ett tillstånd av naturlig frid och avspänning. För vägen hem, tillbaka till oss själva, den vägen kan vi alla. Även om den ofta faller i glömska.

Shiatsu och Akupunkturläraren Chris Mcalister beskrev den österländska medicinen som ”en samling systematiserade upplevelser och kodifierade uppenbarelser.” Den kinesiska medicinen har praktiserats i omkring 4000år och Ayurveda i 5000år, i runda slängar… Det är en ansenlig tid att förfina kunskaperna och idag kan den moderna forskningen verifiera en stor del av de gamla grundteserna. I dagsläget publiceras många vetenskapliga artiklar om kopplingen mellan mage/ tarmflora och vår psykiska hälsa. Det här är en urgammal nyupptäckt. Vi vet idag att tankarna förändrar våra celler. Eller som den historiske Buddhan Siddharta Gautama sade ”vi är vad vi tänker.”

Särskilt återupprepade tankemönster och känslor ligger till grunden för en stor del av vår energetiska konstitution som sedan blir manifesterade genom den fysiska kroppen. Lite som att ”mjukvaran” med tiden blir ett med ”hårdvaran”. Vi vet att energi följer tanken och just energi är något som den kinesiska medicinen klassificerat i rätt så komplexa system. I kontakt med kunden, i själva behandlingsmomentet kan inte den teoretiska delen ta upp någon större plats i utövarens medvetande. Det skulle hämma förmågan att förutsättningslöst finnas till i nuet och känna in den underliggande behovet hos mottagaren. Kunskapen kommer i andra hand. Även om den är ovärderlig för att i slutändan kunna belysa mekanismerna bakom den interna patologin eller de psykosociala beteendemönstren som skapat en obalans i kroppen.

Genom att belysa det här sättet att praktisera läkekonst ser vi hur Daoismen präglat synen på utförandet. Begreppet Wuwei är ett fundament inom Daoismen som står för icke görande. Inte på ett passivt sätt, snarare en vaken och aktiv sinnesstämning som hyser tilltro till naturens flöde. En lite modernare, vetenskaplig passning är kvantfysikens observations effekt. Den som bevittnar en process påverkar resultatet. För mig handlar Wuwei mycket om ödmjukhet. Om vi som kroppsterapeuter tänker att ”Jag ska läka Dig” kan det skapa hinder i samspelet, hinder i form av dualitet och ego. Där det inte finns givare och tagare utan ett gemensamt varande kan subtil information överföras på ett naturligt sätt oss människor i mellan.

I början av mina akupunkturstudier ombads vi att ta en liten lapp och skriva ner vår intention med utbildningen för att spara till framtiden. Minns att jag skrev ”jazz is the teacher n’ soul is the preacer.” I min personliga värld såg jag akupunkturen som jazz, ett kunskapshav fyllt med praktisk teori, torrt och kliniskt men också en viktig grundande kraft som skulle väga upp mot de mer utsvävande esoteriska lärorna och visionerna av gudomligheten – the preacher. Akupunkturen skulle komma att innebära mycket mer hjärta än jag kunde föreställa mig. Att välkomna de skira högvibrerande aspekterna av själen ner i kroppar av kött och blod. Att manifestera andligheten genom den anspråkslösa vardagen och enkelheten i det naturliga varandet.

Under min tid på Bali tog jag klasser för Kevin Sahaj som visade hur qi gong kunde stärka upp där Hathayoga inte riktigt räckte till och hur yogan släppte på spänningar som qi gong inte förmådde göra lika effektivt. Hittills hade jag sett hur de kinesiska teknikerna bidraget med intellekt, disciplin, strävsamhet, en häpnadsväckande förmåga att systematisera olika bioenergetiska frekvenser och göra det lika strukturerat och självklart som en mattetabell. Det osynliga gjordes begripligt.Men ville jag åt själva Kärleken. Fick jag gå genom Bhakti yoga, genom Vedanta…

Tills Li Hong Shi dök upp i Malmö och personifierade kärlek genom sin qi gong. Han sa ”glöm bort allt ni lärt er om qi” ”Den högsta formen av qi (hun yuan) är kärlek” Efter att ha tränat med honom i fyra dagar upplevde jag Dao i Bhakti och Bhakti i Dao.

Oavsett läkekonsternas kulturella prägel är kärlek en multiintelligent frekvens. Den bär universums totala informationsmängd. Ett minne som innefattar alla händelser som har utspelat sig och alla händelser som kommer att ske.”Varje krökt hårstrå” Ur ett högre perspektiv utspelar sig alltså dåtid och framtid samtidigt i nuet. Till och med ödet och den fria viljan förenas och blir ickedualistiskt.

Men när verkligheten blir för fet för att smälta kan vi alltid sjunga!

Bless Bless! / Daniel Brolin 2017